Många material och många händer för att behålla känslan när Mikaelskyrkans 70-tal får nytt liv.

För Sajkla blev projektet ett tydligt exempel på vad möbelrekond kan vara när den får ta plats i ett större byggprojekt. Kyrkbänkar, stolar, bord, mässingsarmaturer och mindre inredningsdetaljer har gått från kyrkan i Askim till specialiserade hantverkare i Tibro och tillbaka igen.

Från kyrksal till verkstad

Arbetet började med att alla möbler och inventarier i kyrkan och församlingshemmet inventerades in i Sajklas plattform. Lokalerna tömdes sedan och allt det inventerade märktes upp. Kyrkbänkarna numrerades, lösa beslag samlades in och känsliga delar packades för transport.

För Peter handlade den första fasen om att förstå varje möbel på riktigt. Vilka möbler har ett massivt trä? Vad har ett fanér? Vad går att slipa? Vad behöver kläs om? Vad kräver specialistkunskap?

– Möbelrekond innebär att återställa en möbel till nyskick, både funktionellt och estetiskt. Det är mer än en reparation, det handlar om att ge nytt liv.

I Mikaelskyrkan fanns mycket som gick att ge nytt liv. Kyrkbänkar i furu, kyrkstolar, klädda metallstolar, fällbord, pelarbord, knäfall, psalmtavla, ambo, mullkast och flera typer av mässingsarmaturer ingick i uppdraget.

Många material, många händer

En möbel kan se enkel ut på plats i en kyrksal. Men när den ska rekonditioneras visar den ofta hur många material och hantverk som möts i samma objekt. Här stöttar den digitala plattformen hela processen med överblick och detaljerade bilder på konstruktion och mått.

– Många möbler måste demonteras helt och renoveras i delar innan de sätts ihop igen. Trä, textil, metall och mässing hanteras separat, berättar Peter.

De klädda metallstolarna från församlingssalen är ett bra exempel. Metallstativet lackades om. Rygg och armstöd i trä fick ny ytbehandling. Sits och rygg kläddes om med nytt tyg och ny stoppning. Först när alla delar var klara kunde stolen sättas ihop igen.

Samma sak gällde borden. Bordsskivorna fick ny möbellinoleum, kanter och underreden behandlades och flera bord stabiliserades. Mässingsdelar gick vidare till hantverkare med rätt kompetens för att slipa, putsa, klarlacka och i vissa fall byta kablar och lamphållare.

Att bevara känslan

Mikaelskyrkan har en tydlig 70-talskaraktär. Den röda kalkstenen, det gula teglet, de mörka träslagen och mässingen är en del av kyrkans identitet. Därför blev uppdraget inte att göra allt nytt i betydelsen annorlunda. Uppdraget var att förnya utan att tappa igenkänningen.

För kyrkbänkarna innebar det att den bruna tonen skulle bevaras. Träet slipades och behandlades för att komma nära originalets uttryck. Nya textilier valdes fram genom provmöbler där arkitekter och beställare kunde jämföra färg, känsla och utförande innan produktionen fortsatte.

– Det fanns ett särskilt önskemål om att behålla mycket av 70-talskänslan i Mikaelskyrkan. Det är kul, ett bra utgångsläge, säger Gertrud Gudmundson, arkitekt SAR/MSA hos GAJD arkitekter, i kyrkans egen intervju om projektet.

GAJD arkitekter grundades 2003 och har kontor i Göteborg. Kontoret arbetar med arkitektur, inredning, fastighetsutveckling och kulturmiljöer, med särskild erfarenhet av byggnadsminnen, kyrkor och andra miljöer där det befintliga behöver få styra. I Mikaelskyrkan har Gertrud Gudmundson varit huvudansvarig arkitekt, medan Kristine Larsson och Ewa Christensson har arbetat med inredningen tillsammans med beställaren och Sajklas hantverksnätverk.

För Sajkla är det just här möbelrekond blir som mest intressant. Möbeln får vara kvar i sitt sammanhang, men får samtidigt en ny livslängd.

Bra möbler förtjänar fler liv

Peter lyfter ofta kvaliteten i Svenska kyrkans möbler. I Mikaelskyrkan blev den tydlig.
– Svenska kyrkan verkar alltid tänka hållbarhetsmässigt smart och köpa bra grejer från början. Det fuskas ingenstans. Gör man så kan en möbel på riktigt få nytt liv igen och igen och igen, säger Peter.

Det är också en viktig lärdom för andra verksamheter. Den mest hållbara möbeln är ofta den som redan finns, särskilt när den är byggd i bra material och går att ta isär, reparera och bygga upp igen.

En kyrka som öppnar sig

I renoveringen återkommer tre ord: öppenhet, tillgänglighet och ljus. Kyrksalen öppnas mot ett nytt kyrktorg, glaspartier ger mer kontakt mellan rummen och i taket ovanför altaret släpps dagsljus in genom solartubes. Målet är att kyrkan ska kännas ljusare och mer välkomnande, utan att den starka 70-talsidén försvinner.

Hållbarheten finns också i tekniken. Församlingen beskriver hur gamla rör, radiatorer och aggregat har återanvänts tillsammans med nya styrsystem, hur hybridsolpaneler kopplas ihop med bergvärmen och hur träfiberisolering valts framför mineralull i delar av byggnaden. Samma tanke löper genom möblerna: använd det som redan finns, men gör det redo för många år till.

Historien följer med in

Mikaelskyrkan står på Kyrkåsen, en plats där människor har samlats i tusentals år. Arkeologiska fynd vid den nya parkeringen visar spår av begravningar för omkring 4 000 år sedan. På platsen fanns också Askims gamla kyrka från 1100- eller 1200-talet, som brann ner under en gudstjänst 1876. Mikaelskyrkan invigdes exakt 100 år senare.

Även den nya andaktsplatsen knyter an till historien. Församlingen har beställt en Treenighetsikon av ikonmålaren Kristoffer Lignell, målad i tradition efter Andrej Rubljevs skola. Den ska få sin plats i Mikaelskyrkan när rummet öppnar igen.

När Mikaelskyrkan återinvigs på Den helige Mikaels dag, söndagen den 4 oktober 2026, kommer mycket att kännas nytt. Men förhoppningen är att den som känner kyrkan sedan tidigare också ska känna igen den.

– Jag hoppas att alla människor som varit i kyrkan tidigare får en aha-upplevelse. En känsla av att de känner igen armaturerna och de möbler som återbrukats, men att de samtidigt känns som helt nya, säger Peter.

Läs mer om projektet hos Askims församling